Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog
som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda
ända upp i topparna där några enstaka
gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga,
kärret som växer.
Men på den öppna platsen
är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade.
De måste vara grundstenarna i ett hus,
Jag kanske tar fel. Vilka levde här?
Ingen kan ge upplysning om det.

// Tomas Tranströmer





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0