personligt

Alltså, jag vet. Vad är poängen med bloggar om de inte uppdateras regelbundet och är lite personliga.
Jaja, det där har vi snackat om en annan gång.
Så... här är en bild på min snubbe och jag.



ljuset


cred: andreas sell

regntunga skyar

cred: irmelin.

Är detta framtiden.2?


Albert Robidas aerial rotating house


Är detta framtiden.1?



Albert Robidas flygmaskin



en torsdag



Titel: Prestationsångest.


Avlägsnad i en rymd av möjligheter.

John Stezaker, Mask IV, 2007

Ibland känns internet instängt.
En morgon för ett par år sedan låg jag och försökte somna i en hotellsäng i Delhi. Och där jag låg, slogs jag av att där, just i den där stunden, var jag helt ensam, trots omsluten av en multitud kände jag ingen. Kan ensamheten bli större summan av alla potentiella relationer? Möjligheten, som i stunden är omöjlig.
Och precis så känner jag när jag är inne på internet. Vilket jag spenderar otroligt många timmar om dagen med att vara. Som en krympling i en rymd med otrolig räckvidd. Som avlägsnad.
Så jag återbesöker de kända nyhetssidorna gång på gång igen under dagen och hoppas på en ny uppdatering. På en nyhet, på något nytt och okänt. Och jag söker på ett ord som det visar sig att jag redan uppsökt tidigare, då länken nu är lila istället för blå. Kollar mailen minst 100 gånger om dagen i hopp om att få vittra brevlådan men skriver sällan mail själv. Och jag har ungefär fem bloggar jag besöker dagligen. Bloggar om mode och inredning och sånt, så jag i alla fall har lärt mig att både gult, pastell och neon är trendiga färger i år. Det är ungefär som att kolla på teve en stund. Som att re-la-la-laxa. Och de gör mig glad och upprymd och revitaliserad men ibland blir jag olustig av allt som man uppmanas att köpa, dvs. en livsstil. Då som mest känns internet trångt. Som när man tar bort safe-search vi en sökning och allt som kommer upp är den totala summan (igen!) av sexuella associationer. Eller obduktionsbilder. Internet består ändå, trots allt, mest av död och sex. Kanske avslöjar rymden bortom safe-search den faktiska ekonomin - dödens politik. Inte bara på ont. Men trots allt ett kapitaliserande på kroppen, vilken kropp det än må vara som klickas fram i bildsökningsalternativet. Bortom safe-search ligger landet Eden Eden Eden, styrt av den suveräne diktatorn Pierre Guyotat. Och innanför ligger landet vintage, cup cake, vimpel, pyssel och knåp, brödbak, härloig musik och humoristiska videosnuttar. Väntan på den nästa statusuppdateringen eller nyheten om Syrien.
För det mesta besöker jag internet med safe-search på. För att annars kan jag inte somna på natten. Men trots alla timmar internet och jag tillbringar tillsammans, är det en rätt så trött relation. Under perioder utnyttjar vi varandra till den milda grad att vi tillsist måste vara ifrån varandra i veckor. Sen är det spännande att ses igen, det riktigt suger i magen.
Nu har jag uppe ungefär 200 fönster och har inte blivit klokare för det, utan snarare känner mig som en organisatorisk krympling som börjar få en väldigt långsam dator att operera.


Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog
som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda
ända upp i topparna där några enstaka
gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga,
kärret som växer.
Men på den öppna platsen
är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade.
De måste vara grundstenarna i ett hus,
Jag kanske tar fel. Vilka levde här?
Ingen kan ge upplysning om det.

// Tomas Tranströmer





RSS 2.0