"Have we met before?"


bild: Justin Taylor Tate/Marjolein Houben/Amitabh Kumar/Irmelin Joelson.

djuren i naturen


kafila


kafila

"Alone I was when I started towards my destination, but
People kept coming along, the caravan kept growing"


20/20

Torsdagens 20 bilder. Ska få 20 presentationer. Sen.

djuren i arkitekturen

bilder: irmelin.

kikar

bild: irmelin.

två om tvåsamhet


I 'Kärlekens konst' av Erich Fromm beskrivs det dyadiska problemet med dessa ord:

"I kärleken inträffar paradoxen att två varelser blir en och ändå förbli två."



"Jag vet,
av kärlek har den slitits och nötts
tills den tröttnat på att alltid bära mig.
Kom tillbaka min själ, du verkar trött.
Att kroppen inte alltid är ute på fest
måste hjärtat lära sig."

-Vladimir Majakovskij (ur: 'Ryggradsflöjten', 1916)



"Sceneriet.
är detta.
Här har vi
en fond.
I sängen hon.
Hon ligget.
Han.
På bordet
har vi en telefon.
Det är en ballad om 'han' och 'hon'.
Det låter inte så hemskt modernt.
Men det hemska är 
att 'han' är jag
och 'hon'
den jag har kär.
Ett fängelse?
Virrvarr."

-Vladimir Majakovskij




high-profile hijacking 5 februari 2009


Minns ni dagens citat från nyheterna den 5 februari 2009 när det ukrainska skeppet MV Faina, som fraktade exportvapen till Södra Sudan, släpptes efter att den nedbantade lösensumman $3.2 miljoner betalats till piraterna?

"There was a time we thought of releasing the ship without any payment on humanitarian grounds but we spent a lot of borrowed money on khat cigarettes, coca cola, mineral water and food."

 

- Ahmed Mohamed Abdi, senior Somali pirate

 

Well, vad var egentligen händelsen i det här spektaklet?

 

 

 

 

 

“…the question of making visible, and then temporarily obsolete, a specific social relation, mediated by copyrighted images, and a specific type of separationor detachment, perfected by imaginary copyrights, that affects the art of cinema, the space of cinema, and the discourse of cinema.”

- Pirate Cinema Bombay

 


dagens:


Abdoulaye Konaté!







senväg är genväg - räcker, nuddar

Walter Benjamin sa nångång att "method is detour". Är omvägen egentligen en genväg?
Hur långt räcker vi själva genom varandra?



Vem rör du vid? Och vem räcker du till? Vad händer när det blir segdraget?

En annan farbror i samma generation hävdade att "Nothing, no presence whatsoever, without a detour."
Ingen närvaro, ingen känsla, ingen beröring utan den där avvikelsen eller omvägen.
"We turn and go continually from detour to detour, from one 'turn' toward other 'turns' and twists of touch."

go ship


go ship, go wait at the port of mist

go swan with wings low in sailing

desires, only they take you to eastern wind

- Nabina Das


Bilder: Radhika Murthy


 


1

A couple of years back a friend suggested me to read Andrzej Tichy’s text Geometrins skrik in English translation – The scream of geometry. My friend is a geographer and I guess his entry to the text was how the syntax was turned inside out, in a linguistic as well as a spatial sense, in the text. I was at that time romanticised by the idea of the body as infrastructure, of what happens in close proximities of bodies; between the human body and general matter. About how economies sometimes appear in these fluctuant densities.  Inspired by Dominique Laporte’s History of shit I wrote an essay on the economy of shit and debris (as waste) connected to geographic differences in the discourse of urbanisation and transparency.  As a spatial divider I recognized Teddy Cruz’ concept of the political equator as coinciding relatively well with the political discourse of the problematic dense.

Moving on, my friend Marjolein and I had the opportunity to spend some weeks at the Coronian Spit, the peninsula connecting and dividing Lithuania from the Russian exclave Kaliningrad. At the spit we invented a language of the brackish, something neither sweet nor salt, featuring its own characteristics, and its own specific density, to understand our own position. River Nemunas, flowing from Belarus, follows the Russian-Lithuanian border before its estuary meet the Curonian lagoon. At the spit the lagoon’s water encounter the already brackish water of the Baltic sea.  As the natural condition of the very end of the spit a new oceanographic topography is generated in this continuous encounter.

What’s this got to do with Tichy’s text? Well, it follows the line of flight of the spatial potentialities of any given territory, i.e. also the text. So following the association from one place to the other, what comes out is an orientation towards the 1) non-geopolitical space of densities, 2) brackish condition, 3) epidemiology of matter. Maybe it's a circular understanding, as it's where I began and where I continue, and beginning and continuing. Let's take it from here.


LBB

LA BOÎTE BLANCHE
Är det Duchamps la Boîte Blanche? Är det en hack-penetration? Ett test?
Är det bara en vit box, en vit kub eller en vit låda?
Eller är det icke-musik?

'Jene Welt voller Kolibris und Massengräber' och 'Open your eyes'


Tack Jurij Dobriakov!




Kader Attia, 'Open your eyes' (2010) Contested Terrains, TATE.
Bilder: Galleria Continua


inga problem

eller vaddå. eller vad tycker du?
det är inga problem.

Måndag igen


Irmelin vs Superstudio


Superstudio

Superstudio
Life without objects

logiken


18/150




Det här är min Mnemosyne Atlas. 18/150 är den första i serien av 150 bilder som jag under tre veckors tid väljer ut. Bilderna utgör tillsammans ett eget språk som talar sin mening genom kompositionen. Parlören (eller plansch #80) blir sedemera det yttre ramverk för det projekt jag avsatt kommande året att genomföra.  

cred: alla image makers och Aby Warburg.

måndag morgon


the map of relations between forces, a map of destiny, or intensity...

N. Harou-Romain, Plan for a penitentiary (1840)
"The history of forms, the archive, is doubled by an evolution of forces, the diagram."

Nidos Meno Kolonija

SŪROKI [vandenys] – The Dialectics of the Brackish
Check out publikationen från Nida Art Colony. Sida 82-85 featuring Marjolein Houben & Irme J.

There can be no motion without a void

"The void is a not-being, and no part of what is is a not-being; for what is in the strict sense of the therm is an absolute plenum. This plenum, however, is not one, on the contrary, it is a many infinate in a number and invissible owning to the minuteness of their bulk. The many move in the void (for there is a void): and by coming together the produce coming-to-be, while by separating they produce passing-away. Moreover, they act and suffer action whenever they chance to be in contacte (for they are not one), and they generate by being put together and become intertwined. From the genuinely one, on the other hand there could never have come to be a multiplicity, nor from the genuinely many a one: that is impossible."
- Leucippus.
Sveriges största hål/grop i Slite, Cementa. Ett inte-så-värst tomt hålrum.
Som signaturen iSemestra på flickr uttrycker: "100% levande industriminne!"

Monoskop

När AAARG.ORG mest verkar krångla, V£R$O och Bedeutung hemfallit åt gubbmarxism, KEIN.ORG för rhizomatiskt, library.nu för ful, Continental Philosophy och re.press för västerländska, är Monoskop räddaden i nöden.
Monoskop är ett "living archive of writings on art, culture and media technology". Och det är skitbra. Så kolla kolla!


Lost and Found

Ja, vad hände här egentligen? Varför står jag här som ett mongo med cykeln likt en grind till en fålla - fållande den förvidne dåren som tror sig vara vinnare?
Jo, för det är hon ta mig fan. And here's the story...
Som ett ganska otympligt jehu susade jag i torsdags morse ut från hemmastallarna (Leopold Mews) nedför Victora Park Road, in på Camebridge Heath för att sen svänga vänster och kryssa fram Hackney Road ända ner till Hoxton Station där den gröna velocipeden stationerades. Fastlåst med två rejäla patentlås i båda hjulen till cykelstället knöddes hjälmen(!) ned i värran, kortet swipades hos spärrvakten och tåget gick Southbound till New Cross. Första riktiga skoldagen med studio och kritik. Jojo, jag var skitnervös, hade fåfängt både skoskav och läppstift och kjol. Hur dagen passerade är en annan historia men sent om sider satt jag i alla fall åter igen på tuben, urtvättad och fast besluten om att inte möta varken någon av mina klasskompisars eller handledares blickar när jag satt ihopkrupen på sätet och skrev på ett litet poem om vatten:
Vattnets Våta Väta Vätska... osv.
Lät stationerna passera innan vi stannade på hemmastationen och jag dröp ut hastigt för att undvika eventuella kända element som man skulle tvingas socialisera med mot sin vilja. Grävde upp hjälm och nyklar i väskan då jag kommer ut till där cykeln står - eller BORDE stå och ser att den är no fucking where to find. Inte ens de två patentlåsen. Inte ett spår. Hindara mig själv från att dänga hjälmen i marken då den akademiske hjälten och tillika min examinator kommer ut från stationen med ett entourage av beundrare hack i häl. Kilar bakom hörnet till Geffrye Museum för historiska hemmainteriörer och bidar tiden tills klustret har passerat. Och sen börjar gråta. Hejdlöst. Och springa, inte så himla jättesnabbt men väldigt planlöst, och leta efter cykeln - som väl för fan måste vara någonstans?!?! Men det är så klart som förgjort och en nästan lika ledsen K kommer ut i vätan och blåsten och samlar ihop situationen till en bevisplats, där allt bevismaterial tyvärr saknas, men där sentimentala historier om Motobecane-olivegrön-cykel får plats. Vi beslutar att kommande söndag åka till Essex-algeriern som har jättemånga cyklar i trädgården och köpa en ny ful cykel.
Och dagarna som passerar driver jag runt och letar och fantiserar om hur jag ska möta/stöta den förmodade tjuven och jag lyckas hitta denne ute under vandringarna. Hur, när denne kommer cyklande, skulle haja till då jag ropar "hey!" och just i det hejdade ögonblicket skulle bli knockad av min hjälm som far som en slägga i luften och slungar denne ut i trafiken där denne inte kan värja sig mot den aggressiva trafiken och sedemera blir halvkroppsförlamad.
Men... så slutar inte historian. Och det är ju tur för då skulle väl någon oförstående individ sätta mig i fängelse och där får man nog aldrig cykla.
Istället för att fara till Essex-algeriern tog K & jag varandra under armarna för att besöka Londons Kvibergs marknad i ett sista missmodigt försök att få tillbaks den heta cykeln. Off Brick Lanes vintageiga marknadsstånd och butiker kan man fortfarande köpa rengöringsmedel, skjortkragar, gutesäckar, powertools och annat trixigt. Och stulna cyklar dådå. För vad skådar mitt norra öga om inte Motobecane, dvs. min fina cykel som en gång bara fanns framtrollad till en födelsedag då jag, då som nu, inte bodde i Lilla London, utan i Stora. I grevens tid slits den ur händerna från en förvånad köpare "You can't buy it, it's mine." Och till de fyra shady snubbarna uppflugna på ett sammelsurium av cykeldelar "You know, that bike is hot. Because it's my fucking bike and you stole it. And if you don't give it back immediately I'll call the cops." Och då de inte svarade: "Now I take it and leave." Lite långsamt, lite skeptiskt svarar en av cykelbergsuvarna "Men du vet, den är inte vår. Det kom en kille och ställde den här nyss. Han kommer nog tillbaks om några minuter. Så du vet, det är inte vår cykel."
What ever! Happy go lucky tänkte jag och knatade där ifrån och den kosmiska balansen var återställd!

"Vilken osannolik röta!

Att hitta den gröna fransosen, den söta.

Och med hjul från din Fader

strålande i all sin glans.

Liknar mest en Skvader,

MEN DEN ÄR INTE HANS,

den slemme kriminelle!

Utan IRMS, reclaimande sitt från bricklanesk tjyvande sälle."

- Pappa Svante


RSS 2.0