guilty pleasure på svenska


verkligheten?

I senaste numret av 4 Ark, #7, tar Majo & jag oss storvulet an verkligheten. Vi påstod oss gå på vatten och handlade därefter. Utan att någon av oss är några vidare sockerpullor, utan snarare föredrar pommes och filmkameror, dök vi ned i Östersjöns bräcka vatten och plitade ihop “Simulacrum: Salt & Sweet”, om dialektiken mellan det söta och det salta. Om det bräckas särskilda egenskaper, rum och densitet. Och om vattendelare. Som verklighetens overkliga förhållanden. Det blev en film också. Och en publikation. Två performance/screenings, en uppläsning, en föreläsning och några workshops också.

 

Konstkritikern Laima Kreivytė skriver i 7md att "Marjolein Houben and Irmelin Joelson, attempts to combine the sea and the lagoon, salt and fresh water as a heterotopia of each other, separated by water in conversation. Images of the seas and the lagoon in front of one another with their different looks effort to extend the horizon of the physical space." Huruvida hon hon sällar sig till de positiva eller negativas skara, är däremot oklart.

 

En kväll vid havet kom kritikern Rytis Zemkauskas förbi och intervjuade oss för teveprogrammet Alchemija. Så var det en massa höga/högljudda spanska gubbar där samtidigt och deras hyllningar till Franco tog lite udden av festligheten.


tisdagsalternativet

anarki men inte modlöshet


2007

2007 var det här den bästa dikt jag skrivit:


K - en episod, ett poem

K – Kommunikation.
K – Kärlek.
K – Knulla.
K – Klamydia.
(& om hjärtat brister,
laga det med)
Karlssons Klister

(med tillägget söndag 25 november:  KKreativitet!)

 


Leipziger Straße

Angus Boulton - Leipziger Straße, Berlin, september 22, 1998

...men idag skiner solen ute.

de sociala djuren i kulturen

Står i relation till de kroppar av materia de häver sig emot.

igen och igen

...kommer man hem, om och om igen. Men trots att hemma är något man nog alltid bär med sig som vore det ett ambulerande spektakel, dröjer det inte länge innan frågan: resa sig upp och gå? - åter aktualiseras.
En rörelse som kanske varken är till eller ifrån en särskild plats men ett närmande den rytm man föreställer sig jaget är ämnat för. Ett romantiskt. Kanske till och med ett exotiskt eller sensuellt inre man tror sig inkapsla.
Ibland kommer man på skam.
"Själva längtan är tecken på att det man längtar efter existerar" - Karen Blixen

RSS 2.0