Möte i Monsunen

Monsunen är helt klart överskattad.
Hade Taube inte sett en Göteborgs höststorm, eller ens ett sommarregn när han skrev sin dramatiska visa?
Jag är villig att medge att monsunen är ett relativt begrepp. Det kan säkert vara mer eller mindre.
Om man föreställer sig scener ur Desai's Inheritance of Loss i Darjeeling.
Annars utgör min analys tesen att det handlar om att "ta hand om". På landet är det toppen.
Om det inte regnar alltför mycket tar naturen själv hand om saken. När den inte kan det får man betala i kroppsligt lidande i form av hunger och sorg.
I stan blandas vatten och skit och blir en bakteriell sörja och sålunda blir vattnet ens största fiende.
Vad som på landet är ens vän blir i stan ens ovän.

Vatten är heligt lite överallt. Helighet har att göra med vardaglighet. Är det livsnödvändigt och inkluderat i ens
vardagliga rutiner, ja då är chansen stor att prylen ska bli helighetsstämplad. För den fyller ett livsupprättande behov.
Så som vatten. Ganges är helig. Yamuna är helig. Vatten är "rent". Så länge det har en religiös innebörd.
Men när monsunen regnar ner och blandar heligt och profant, blir det helt enkelt inte samma grej längre.

Då vattenledningar dras in i områden som tidigare inte haft någon vattenförsörjning utanför det närliggande naturliga vattendraget,
ändras nästan omedelbart relationen till sin tidigare resurs. Försvinner vardagligheten stannar bara det heliga kvar.
På så vis kan vattnet som flyter i Ganges både vara för nedsmutsat för vardagskonsumption och samtidig tillräckligt "rent" i religiös mening för att ta sig ett dopp och tom. en slurk.
Det handlar om alienation från naturen. Som bara gagnar de som har vattenledningar. Vilka blir fler och fler. Naturen är fortfarande helig men vattnet blir svartare och svartare.

Det handlar kanske om Självet. Om hur man ser på sig själv inifrån och utifrån och vad naturen är där. Kan man tänka på sig själv som en tredje person utanför det egna självet? Och härleda sina konsekvenser till sin egen och andras agens?
Det är klurigt.

De senaste veckorna har vattentrycket i ledningarna varit lågt. Exponentiellt till regnet utanför.
Till trots går vår Hemtjänst Suresh upp klockan 4 på morgonen och tvättar femton bilar.
Hur mycket det än regnat. Och oavsett hur lågt tryck det är i rören.
Det är konstigt att det trots allt regnar, finns inget vatten, men samtidgt ändå finns till vissa grejer. De minst livsuppehållande grejerna.
I alla fall känns det så när jag efter fyra dagar utan vatten tvingats vända på underkläderna igen.

RSS 2.0