Här.

Borta liksom hemma. Talar vi mest om den opålitliga lokaltrafiken, priset på take away kaffe, proteiner, att få hångla, cykelmärken & väderleken.
Borta liksom hemma. Oroar jag mig för framtiden. För mindervärdeskomplexen. Hälsan. Rumstemperaturen. Hoppas att 'modern' utklassar 'anrik'.
Vill jag läsa tidningen på the Exelsior. Promenera Cowley fields från mitt 7 kvadrats skyffe. Dricka kvällsthéet. Gå på loppis.
Mest av allt vill jag. Ha en cykel. En halsduk. En stekpanna. Ha en rik beskyddare.

Det är samma lika. BortaHemma. HemmaBorta.


Dit

         

Dit ska jag. Jag är skakis.

Aaaalex!!



Jag saknar dig så
 

:::.. ..::: ..:: ::..


rulla hatt

 

Karl Gerhard snurrade sin cylinder på pekfingret & utgången var given!
En gång för alla måste vi reda ut begreppet...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rulla_hatt

http://susning.nu/Rulla_hatt

www.rullahatt.net




september07 polar september08

Här, bland papper, böcker, halvurdruckan koppar & äppelskrott, får man perspektiv. Då mest av allt en uppsats om le dolce månad i Shanghai borde författas. Men det senaste året kom & avtecknade sig i motljuset över Sahlgrenskas grönärgade koppartak, likt jesusljus över ett upprört västerhav utanför Rönnäng. 
Det kom verkligen & såg & tog med mig i handen & dansade iväg i full karriär & piruetterna plågar mig fortfarande som biverkningar. På den fortsatta färden.

Ingen ambition med årskrönika eller bokslut, men för precis året sedan kom det sig så att jag befann mig i en Storstad. En Stad, vilken både före & efter, gör anspråk på en alldeles särskild fil i arkivet. & en Resa som redan betraktas med en mormors nostalgiska blick. Inte om Ungdomen. Inte om Kärleken. Men om Vägen. Den har alltid varit min favorit. & Undantaget såklart. (Detta undantag som vart arbetsnamnet på tidsperioden: året. Undantaget som både när & tär. Sorgligt nog, har alltså NågonAnnanStans varit där Lyckan funnits att hämta & begärligt suga på. Jag gillar Där bättre än Här.) Men när jag lämnade Berlin gick Resan vidare, uppåt & nedåt, men mestadels åt det Östgötska hållet. Med Göteborg-Stockholm & i spridda skurar anknytningsorter, blev hösten i transit. Med det ständiga näsblodet som följeslagare. Inte i olycka, men med en karta omeprazole i jackfickan. & ett ohemult konto dedikerat till flytande vätskor. Till uppåtuppåtuppåt. Ett halvår mer på natten än på dagen. & i desperat, uttråkade försök att förskansa sig någon slags högre bildning, förvandlad i rasande fart till ett antikvariskt föremål på stadens kulturinstitutioner.
Som alltid kommer det en twist . En turning point. Eller en händelse som gör att "det kunde lika gärna kvitta", ter sig absurd. Efter att ha hoppat av en kommande livssysselsättning, som jag var fast övertygad skulle massakrera Kraften & Elden som alltid varit #1 i livet. Trots att det (dessa komponenter) antagligen är förenade med så mycket klyschor som det finns utrymme för. Det viktiga F:et & undertecknad uppbådade gemensamma krafter & flyttade från våra förfärliga skyffen, till de gemensamma 43kvadratmetrarna. En guldfiskskål som räddade skinnet från hammarhajar & muränorna. En MA som krokade sin arm i min & tillsammans flög vi på en aktivitetsbefriad tur till det spanska land där vi åt oss belåtna & kunde börja älska tillvaron igen över espresson & saluhallens kanderade nötter. Det Nya började & med det en ny blick om hur det kan vara. Hur det kan vara att traska iväg till den dagliga sysselsättningen. Att jag mer än allt älskar att arbeta & studera. Att jag mer än så älskar några fantastiska få & att vi tillsammans gör saker med hjärta. Tomma turer blev fantastikt dignande historier över stad & land & kontinent. Till köksbord, bibliotek, restauranger, till Berlin, Barcelona, Stockholm, HavetHavetHavet & öarna i en ständig upprepning. Till närorter, till förorter, till kulturbygd, till föräldrahem & till hembygdsgårdar. Till lantställen, till Kina, till Västkusten, till Östkusten, till Småland, Skåne, Bohuslän, Dalsland, Halland, till vila & till dekadens. Med ett otal, snubblande steg utanför trivsamheten, men där Trivsamhetens trygga famn ändock lyckades plocka upp det hele till varm, purpurfärgad, gungande trygghet igen. Under ett år som jag har arbetat mig spenslig, för att sedan arbeta mig rund om magen. Ett år i superrapid. Ett år jag har mig själv att tacka. Men kanske framförallt Er. 
Men Det fortsätter. Nu sprids vi med fast målmedvetenhet för vinden. För ett slag. När jag i denna stund, under lunchtid, sitter & lyssnar på Monica Zetterlunds "Va' e' de' där", hoppas jag vi fortsätter att Undra & Jobba. Jag hoppas få vår fortsatta Kraft. På vår Nyfikenhet. "Jag kan väl få en sån där stor elefant som står där?" Självklart. Men kanske allra mest, de största varmaste känslorna jag hyser.

Gbg - en djungel

       



     


sistaste söndan

          
              
                                        Dagar                             att                            komma.


Den sista långa helgmorgon som förlänger sig ut mot sena eftermiddagen över tekoppen & morgontidningen. I det välkända Uppväxthemmets levande kökssoffa. En stund i ensamhet, men på en plats där mor & dotter trött somnade brevid varandra efter demensboendets sjöslag. Där pappan äter sina eviga marmeladrostmackor & Hönökakor. Där vi uppmanar varandra att göra-köra. Läsa bok. Dricka vin. Knega hårt. Vara sjuk. Pussas. Titta ut. I den soffa barndomen utspelade sig. Där resterande sex dagar kommer att nöta ömt på det outhärdligt hårda underlaget. En vecka, minus en söndag.

 Den sista söndagens aktivitet. 

Till: skeenden

   

Jag längtar till vägkrogarna. Till brunsås. Till bryggkaffe.Till furuerotik.
Jag längtar till rastplatserna. Till P4 trafikvarningar. Till industriskogen. Till viltstängsel.
Till.
Eksjö. Kinna. Hallsberg. Ed. Deje. Surte. Filipstad. Ulricehamn. Fagersta. Överum. Lilla Edet. Vimmerby. Dalsjöfors. Färgelanda. Skänninge. Gislaved. Kungsbacka. Vingåker. Grums. Laxå. Nässjö. Falkenberg. Ljungby. Mönsterås. Skurup. Ullared. Horred. Torsby. Bålsta. Lindesberg. Sävsjö. Mellerud. Åtvidaberg. Hagfors.

   

Till vattenplaning, gödsellukt, påvägen, handskfackets hemligheter, fönsterhissen, tystnaden, backspelgelvyn, omkörningar, spillet, tiden, ost- med gurkafrallor, avslagen Ramlösa, genomfartsorterna, kissepauserna, jordbrukslandskap, keramiker, Klingglass, AC, fotutrymmet, pratradioprogram, vägarbetet.
Till växelspaken, medtrafikanterna, bagagets innehåll. Vimplar, omledningsskyltar, dikesrenen. Avtagsvägar. Genvägar. Omvägar. Till tapparna, signalhornet, smulorna, koncentrationen, 10-15 grader, varningsmönstret, bred last & till färden.  

   Jag längtar dit.

med förhoppningar på veckoslutet.



'Den äckliga liknöjdheten
skall ni aldrig finna hos mig -
det hoppas och tror jag.'

GG

Åter är det fredag. I maison preliminaire spelas Monica Zetterlund på hög volym. Nästan allt är avklarat. Eftermiddagens middagslagandet ackompanjeras av det generationsöverskridande matlagningsvinet. Solokvist. Min fabless för smårunda män med mustasch eskalerar till bristningsgränsen, i takt med att rödbetorna mjuknar i kastrullen. Snart går vi utanför dörren.
Mr Kelly, Mr Kelly, det är dags att sjunga blues.



Om kärlek finns, är det du!

popitop

Det var sommarens sista helg. Tidigt på fredag morgon steg jag på tåget mot huvudstan.

       

Det kretsade mest kring Erik Dahlsbadet. Men var ändå inte badväder.

                      

Det var min sista helg i stan på länge & den var dyngsur. Den var varm. & den var melodiös.

       

Blickar ljuger inte. Du & jag. Vi tar det bakom huset.

                       

Sen åkte jag hem till en ny era.

förfärligt förfarande

I telefon (i falsett) med CSN, torsdag 13:32, ang. ett moment 22:

"Krävs det att jag materialiserar handlingarna genom mina porer eller går det lika bra om jag föder fram dem?"


RSS 2.0