En sång för Stippe


   

   

Skapa som Gud, befall som en kung, arbeta som en slav!
- Constantin Brancusi

Det finns något mycket fint & hoppfullt i att man aldrig riktigt vet var man hamnar på förhand. Att man inte vet hur det ska bli.
Imorgon hamnar Stina i Stockholm. Det är imponerande. Jävligt imponerande. & det känns som om det 'blev' väldigt självklart. Men visst slängs man inte hit & dit bara som en gammal kvarglömd kastanj i jackfickan. Visst finns det väl nån slags masterplan för ens väl & ve & framtida bestyr i nåt arkiv nån stans? Uppe i gamla hederliga huveknoppen.
Stina, du tar med storm. Kör så det ryker!

Öppet brev till mamma & pappa




Mor & far!
 
Klockan har för länge sedan tickat över tolvslaget & det är då således den första advent året tvåtusen(=tjugehundra)åtta. Kanske kanske ska jag baka lussekatter imorgon hos Hanna. Om hennes landlord Barry slutat vara så surmulen. För närvarande har han en credit crunchdepression & har inte köpt glödlampor. Det är mörkt & han har börjat dejta filipinskor uteslutande. Det är lite oroväckande. Men det kanske mest är rasism (alltså det där med Filipinerna. Inte mörkret. Det är faktiskt skitmörkt).
Efter en slitig vecka tog jag en rejäl sovmorgon & låg i sängen till halv två & läste en pastich på 'The picture of Dorian Gray', nämligen 'Dorian', en novell om det dekadenta livet i Soho under 80talet när Aids-epidemin lamslog Europa. Det var fint. & fult. Sen tog jag en promenad ner till Cowley & satt & läste några artiklar om modernitet, globalisering & identitet. Antagligen kan man inte ha det bättre nedsjunken i en mjuk fotölj en lördagseftermiddag när dimman lagt sin våta armhåla över stan & vägrar lyfta på armen & släppa ut sin befolkning ur den fuktiga hålan. ("Men det är väldigt bra för lungorna & andningen!" som Anneli hurtigt sa & drog ett djupt bloss på cigaretten igen.) Hela kvällen var alltså hemma hos Hanna; hämtpizza, Pepsicola & Sex & the city-filmen. Där är det bra. Men mörkt.
Gick hem & fastnade framför texter jag skrivit & bilder som tagits i Kina. & här sitter jag än. Åter Shanghaiad. Till landet som tog mig & aldrig riktigt lät mig gå. Hjärtat är fortfarande kidnappat. I knäna känns det fortfarande. Inte en enda dag, knappt en timme, utan att jag tänker tillbaks. Tänker på nu. Lånar böcker. Läser om Kina. Tittar på Kina. Drömmer om Kina. Som sagt; Shanghaiad. Precis som Berlin kröp innanför vårjackan den där första gången jag var där själv (minns ni när vi var där 2001? Vi var ambivalenta). & som Stockholm alltid ligger så nära. & Göteborg, som mamma sa en gång när vi åkte hem över Älvsborgsbron efter att ha varit hos mormor; verkligen är Hemma. Men jag känner mig Hemma även Borta. På ett fåtal platser. Vissa av dem är stora; Shanghai. Medan andra (som också börjar på initialbokstaven S) är lite mindre; Stockevik. Det är fint & vackert hur man kan känna så.
Ibland tänker jag att det är en tur man har. En tur att man kan känna så om andra platser än sin direkta uppväxtort eller naturliga hemmaplan. Det måste betyda att man ändå bär med sig själv som en intakt helhet;ande;själv;entitet;identitet. Det är jag tacksam för. Även om jag vet att jag har saker jag måste arbeta med. Vidare är jag glad att jag har Val. Möjligheter till ett (& ofta flera) alternativ. Det är ovanligt. Mest av allt är jag tacksam över att jag har en Grund & är Trygg. Det är Ni. Det är Er jag är tacksamma det. Utan det (Er) skulle jag inte finna mig själv på mina promenader. Det, som för så mycket annat, älskar jag er för. Det är viktigt att tala om det. Man gör det för sällan. Man måste tala om sin kärlek. Det är viktigt.
& en dag ska jag visa er Kina. Visa vad jag ser. & ni ska berätta vad ni ser. Mycket ser vi nog lika. Men inte allt. Jag hoppas att det blir snart. Jag längtar efter det som jag fantiserar om att man kan längta efter ett barn. Det är alltså stora ord. Inte för att jag vet något om Landet. Men jag hoppas att lära känna det. Det finns ett privat lugn, ett publikt utrymme & ett flöde som jag känner vandrar parallellt med mina banor. Som jag tänker: Vi är bra för varandra. Kina & jag. Men vi har bara hälsat i hand än så länge. Vi har bara tittat varandra flyktigt i ögonen. Det dröjer innan man tar en vän i famn. Det dröjer innan man talar varandras språk & läser varandra utan att följa med med fingret under raderna.
Men nu är det natt & ni sover & klockan är strax fyra här så jag borde antagligen också koja.
 
Jag älskar er. (Tänkte skriva "Jag älskar er så mycket", men kom på att "så mycket" inte säger något mer egentligen. "Jag älskar er" är det största superlativet.)
 
/Irmelin.

HemmaBorta i Ox1-4


       

             

        

A Tale of Two Cities.
Redan på 1200-talet var staden delad.
1355 dödades dussintals studenter & vanliga stadsbor
när upplopp mellan 'town & gown' rasade.
Striden, om än lugnare, rasar fortfarande.
I en av Europas mest instängslade städer.
Mest exkluderande fysik.
I sydöst: chavsens trogna följeslagare - pitbullen/barnvagnen.
I norr: manövreras Jaguaren. Tight.
Men.
I tre veckor till är det min stad.
En stad jag kommit att älska innerligt.
Kommit att hisnas över skönheten.
Hitta i & läsa, om än fortfarande stakande.
Fortfarande HemmaBorta.

dagar med F:et

       

       

När F:et var här var dagarna pälsmössebeklädda & varma av tamed-kaffe/grönt thé(!).
De var London, ösregn, stadsturism, innerlighet, utflykt.
De var generösa middagar & trånga nätter.
Afternoon thé & biobesök.
Mest var de bäst.
Saknar dig.


Releasefest 4 ARK 'Kroppen'!!!




Fira 4 ARK Kroppen!

 Ta dig till releasefesten på Pustervik, Järntorget, tisdagen den 2a december kl 20. Där bjuds det på levande musik från Friends of the Tiger och resten av kvällen spelar ett flertal DJ:s. Du får det nya numret till specialpris!
Gå! Gå! Gå!

4 ARK


produkt dygnet 27/28

  • En tupplur, in advance, som kompensation för vad komma skall.
  • En second breakfast vid tjugoett.
  • Lite dans & glass med italienarna i köket.
  • En delad cigg med Radka & Marcello.
  • Två koppar kaffe.
  • En rippad chartlista från grannen.
    Så...

    Är jag uppe på banan igen. Laddad. För att få den jävla bästa bansopande presentationen om lokaliserad social exkludering Brookes University skådat sen Churchill skötte världsfredsbusinessen, ur kroppen.
    Alright...
    Huh! Så kör vi!

den delade staden

I den delade staden hänger några i exklusiva rummet.
Fy fan vad det gör ont. Högsta våningen är hisnande. Så in i helvete åtråvärd.
Ingenting spelar egentligen någon roll där. Men den härskar. Önskar oss. Stänger ute.

Thåström & Wiehe sjunger Keops Pyramid:
http://uk.youtube.com/watch?v=iGRSM1m5iMo&feature=related


Den delade staden gör ont. Oxford gör ont. Här skär Kanalen gränserna. Men på stigen brevid kan man följa med på resa. En klassresa från Sydost mot Norr. En resa i livslängdens, utbildningens, hälsans, kapitalets spår. London gör ont på samma sätt som det gjorde ont när familjen J var där nittisex. Shanghai gjorde ont likadant. Hemma som Borta.
Det gör ont som fan att läsa om Blondinbella. Att läsa Times. Köpa Ralph Laurenskjortor. Att gå upp Holloway, Kings road & Biblioteksgatan. Inte minst smärtar det att vara med. Att vara en delare.

+1!



Butter.
Precis innanför dörren. På fruktansvärt humör.



 Men. Se! Vad hittar jag i brevlådan!?
Ett upp!
Tack! Tack för dagen. Ett till i samlingen!

   
                 "raden"               "övre kvartilen"      "nedre kvartilen"           

"Det är inte bara från panncentralen värmen kommer, ens i vår förort"





-Stig Claesson

12:53

Är det någon skillnad mellan gatuvåld & det urbana våld som lyser upp på franska, brittiska & amerikanska träffar?
Gatuvåld vs Voilences urbaines 
"Urbanvåld?"

Brevbäraren i hotmails inbox är rasist. Han lägger brev från folk med annorlunda namn i skräpet. Konstigt att mail från mig själv kommer igenom hans nitiska gallring.


måndag till tisdag

Läser Marcus Birros blogg & gråter.
Tänker att jag vill bo närmare Ystad.
Fascineras fortfarande över hoppet.
Småstäder kastar ljus över Peking på Svd.se.

Mellan oss

Nerifrån gatan & uppför trappan klättrade jag med matkassar i händerna hemåt & inuti, inuti instämde tyst i vad jag bryr mig om nu/.../är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen/.../vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge/hjärtat rakt ut & tänkte hur på många gånger om vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig/även om jag inte kommer tillbaks till dig.
Inklivande genom köksdörren till en förtvivlad vän med hjärtat krossat av en Jack Danielsflaska & Formula1. Som var blek & ännu smalare än vanligt & trött. Tröttad av falskklingande löften. "Irmelin, all men are bastards, you know that?" Så vi tog i hand. Vi tog i hand om rallyhoror, anonyma brev, galopperande infektioner, hemlighetshållna intimiteter, spyor, låtsasord, avstängda telefoner, jävlajävlajävla skitsnack & sms. & så lagade vi soppa & åt med de andra.

Men, tur i oturen träffade vi i alla fall inte någon som tog alla våra möbler & stack till Amerrka för att starta pastejfabrik. Jävla Klas-Göran. All men are bastards, Radka!


Mao & McCarthy




Shi Xinning, 2005

Hotell Baron

     

   

     

   

     

   

   

Käre medborgare,

Är inte det svenska medborgarskapet ett kontrakt på att man sällar sig i det nationella juridiska ledet? Passet en medlemsbok med de liberala principerna som stadgar? Käre medborgare, är inte 'svenskkontrakt' att både bära hängsle & livrem? Är du laglydig lille vän?

socialrealism

"Parkbänken är aldrig långt borta."
Ut på Hollowway upp mot Blackbird Leys...
Lillan är 8 veckor, mamma är 15, mormor 31 & mormors mor 47 år gammal.
Du går på tjack & powerwalkar Horsepath Road.
Det är 4 grader varmt ute, han har på sig keps & hoodie. Hans hund är naken.
Gubben drar 30 kg potatis på sin pirre. Potatisvinter.


Sen: Helg på väg mot London. Elektronik. Angel Town.

Ceiling treasures

           

I natt kom det sig så, att vi av en händelse lyfte på en isoleringsplatta i taket...

           

...& där uppe fann vi oväntade ting...


           

...sen blev det stökigt & vi stängde vägen & städade upp bevisen.


"Tog en promenad & sen gick jag hem... osv."

Kanske borde jag skriva mer om företagsamhet & entrepreneurskap? Men eftersom det är så svårstavat är det kanske å andra sidan bäst att hålla sig borta från. Kanske skönhet, hälsa & mode då? Nä... det blir nog inte så himla bra. Kanske skulle någon märka att jag alltid har på mig samma t-shirt varje dag. Men man kanske kan klippa vid midjan? Jaha. Recept!? Ajdå, efter att spisen blivit klassad som hälsofarlig för lägenhetens boende & blivit avstängd, är det väldigt svårt att vara innovativ. Sminktips! Smink använder jag ju. ...lite mer sedan Emy förklarade vad 'concealer' är i våras. Att skriva lite om drinkar som faktiskt är en inte alltför undanskymd fritidssysselsättning vore väl inte så svårt. Hur mycket kan man variera rom&cola & G&T? Ja! Fritid & Nöje! "Så tog jag en promenad & sen gick jag hem & drack kaffe..." Jättespännande... & inte populärkultur (vem fan är Ricky Gervais?), klubbande (Fuzzy Duck killed radio star) eller böcker. Men, nu vet jag!: sex!?
FAN!

onsdag nie.

                 

"Ursäkta, men du måste verkligen göra det." Efter att Radka sagt att nu är det minsann dags att färga håret ("Vi är båda kvinnor, vi ska tala om sånt här!") bikeade jag ner till 4711:an & kirrade biffen. Rött, det blev så rött så.
Sen käkade jag fyra orangea clementiner & lugnade ner skörbjuggen. Bra.
& kokade nudlar. De påminde om Kina. De smakade väldigt mycket plast.  & jag blev lite allergisk & mätt.
sen försökte jag komma på frågor till the assignment. Men blev uttråkad & tog en promenad i korridoren. Det tog 7,5 sekunder.
Nu tänker jag på brev utan avsändare. Tänk att ett brev kan vara så trevligt att få. & så rysligt otrevligt. Fy. Fy!

(Social) Canal Walk



Tar man biken nerför Crescent Road & bara fortsätter rakt fram, off Cowley, kommer man ner mot Iffley Road. Korsar man också den & svänger in mot pilens rikning, på någon av alla stigar som omnämns "Canal Walk", hamnar man alltså ner mot Themsen. & om man nu väljer att ta åt Iffleyhållet, når man den delen av floden som kallas Isis.
Vare sig man cyklar, joggar eller går, är det en fantastiskt vacker promenad man med blöta skor (det är tidvis mycket lerigt) ger sig ut på. Från väst-ostlig riktning strömmar vattnet norröver. Skär floden landskapet mitt itu. Landskapet, som i båda rikningarna ändrar karaktär för var liten distans man lägger bakom sig.
Kanske börjar man, liksom jag sin utflykt i South Oxfordshire, det vilda naturområde vid sidan av A423, där trafiken från & till London trängs om vägutrymmet. Det susar i säven & plötsligt kilar en liten sork framför fötterna & man tror sig se Padda i ett pyttigt båthus nere vid hålorna vid flodranden. Någon oljerocksklädd går förbi med en Riesen Scnauser & vandringskäpp & vi hälsar. "Hello!" "Hey!" Stigen fortsätter norrut & nu börjar man se bebyggelse. Äldre stenhus i cottage-stil & uppe på en kulle skymtar St Mary the Virgin. Framme vid Iffley Locks slussar sällskapas promenerandet av feta vänliga gäss. På en avstickare över någon av de barockt översmyckade stenbroarna kan man lukta på kryddorna i de klosterlika örtagårdarna, eller spana över kyrkan & by-byggelsen från 1100-talet. Om man vill.
Men istället väljer vi att cykla vidare. Isis breddas. & flanörerna blir fler. Några vilar & provianterar på Isis Hotel, men vi, som sagt, tar oss vidare. Vidare mot collegenas båthus. Vidare på torra land när vi blir omrodda av tävlande universitetsroddare på vattnet. Vars coachar följer efter med walkie talkie på cykel & hojtar bannor & strategi. Men vi, trots allt fuzz, är inte alltför intresserade. Vi cyklar förbi båthus i allehanda arkitektoniska utföranden, sjunkna roddbåtar, permanentade kanalbåtar & skrotiga bevis från helgens sjöslag. Här & var ligger imponerande bostadshus nere vid vattnet. Hus till salu för miljon pund. För massor. Men de ligger precis nere vid vattnet, har glasverandor & är imponerande. Vi kan inte låta bli & tänka på hur det skulle vara att sitta där inne vid brasan nu när det börjar bli lite ruggigt & rått här utanför. Ju närmare Christ Church Meadows vi kommer, desto fuktigare blir det. Dimmigt över vattnet. Kanalbåtarna, som av dess ägare blivit hem, ligger tätare & det måste vara ruggigt där inne nu. Meadowsen, där korna strövar omkring, ligger på andra sidan & hör möter Isis Cherwell kanalen & går ihop till något som snart börjar kallas "Themsen" igen. Rakt över ser man också Christ Church College - the Place, framträda i dimman. Det är imposant. Fantastiskt & omskrivet. För all del, det är klart att det är omskrivet. Jag kliver av cykeln. Nu måste man gå. Kränga sig runt vägsnurran på väg ut  & upp mot Folley Bridge, för att sen svänga ner till kanalen på andra sidan igen. Nu är det staden. Ett abrupt slut på Landet. Till tätbygden. Nybyggt. & gammalt.  Massa citylirare. Här bor alla. I alla fall rätt många. Det märker man, för här står husen mycket tätare. Är mindre. Marken är torrare. Lite ialla fall. & ett & annat café erbjuder blaskigt kaffe & kaka. Nej tack. Vi fortsätter. Vi smälter in i middle class settlement. & jag vill till Oxpens Field. Men fan. Det börjar mörkna. Enfamiljshusen övergår i hyreshus. Mörknar. En mor håller ett oroligt öga på lillan som lär sig cykla. Hon gör det bra. Det gör jag med. Tills vägen tar slut. Här tar vägen slut. Med en avspärrning. Man får antingen cykla upp i hyresområdet eller vända tillbaka. Canal Walken är under rekonstruktion. Hur kan en väg vara under rekonstruktion? Den behöver hur som helst renovering. Det ser ut som om den varit under rekonstruktion länge. I alla fall sedan sommarens översvämningar. Det blir mörkare. Boendet ligger inte sida vid sida - det ligger staplat. En pappersgubbe hojtar när jag genar över gräsmattan, för jag tycker att vi ska ta oss tillbaka nu. En medcyklist, vars bike är om möjligt ruggigare än Hercules, ligger i hasorna. Saktar ner. Kliver av. En gångbro skär över vattnet till Friars Wharf. Vi tränger oss över. Till Dale Close, Preacher's Lane, Blackfriars Road & Trinity Street, vars asfaltsytor bara en har äran att mynna ut i Thames Street. Gatan som tar oss från hyresöns trasiga persienner & kondenserade rutor, upp till City Centre igen.
Vi har följt vattnet. Från ett väderstreck till ett annat. Vi har korsat ett landskap. Vi har vandrat över broar & korsat klyftor & förflyttat oss, orienterade av landmärken. Träd & kors & fanor & låg bebyggelse & glasfasader & stora röda handräcken. Från OX4 till OX1 till OX2. Till OX4. Då har vi kommit hem igen.

home sweet 7kvadrat


       
kollektion.                    kneget.                         lavoir.     

     
walls.                               biblioteket.


a better way


Inte alltför sällan är jag ruskigt orolig för (o)hälsan.
Mot ångestanfall över rädsla att få
skörbjugg: 3 apelsiner, 1 gape & c-vitaminer dagligen;
döden: multivitaminer, mineraler & ginseng. +cykling, vakenhet.

Det är för rysligt. För rysligt. Fy.

Sannolikhetslära

Fan. Vilket patetiskt tillstånd man befinner sig i när man sitter uppe mitt i natten, efter en fantastiskt fin dag, men ändå kalkylerar chanserna för att få ihop det med sin hemliga förälskelse & kommer fram till att högst sannolikhet är med herr Ingen. Fan. Hoppas att Ingvar Oldsberg har nått med det att göra...

getinghöst

Det kom precis in en stor, bullrig geting genom fönstret. Den var långsam & trött. Nu ligger den i min mössa. Sover den?

polis-polis...UK

BBC Today 0733
"Muslim police chiefs are calling for "urgent" action to boost the number of Muslim police officers in Britain, to help tackle extremism. The National Association of Muslim Police carried out a survey which suggests that less than 1% of officers are from this religious group. Superintendent Dal Babu, who runs the association, and Steve Otter, the chief constable for Devon and Cornwall, discuss the issue."

"If you are a muslim, you not necessary need to work with terrorist investigation."
- Steve Otter

AV landet med en förödande urtråkig political correctness, kan man vänta lite vad som helst ändå...

PS kl. 10.21: 'Message of the day' at the Uni website: "Rep your colour! (...) Come rep your countries in their colours while we dance and drink the night away..." Talar man om BlueYellow eller om pale?DS.

a-politik

Vare sig man läser BBC News blogg eller josephzohn, så väcks en frågeställning angående meningen med bloggfenomenet. Är den förstnämnda i alla fall påstådda inlägg i den samtida debatten mer politisk & därmed giltig(?) än galleristen med försmak för bandys? Eller ska det gamla slitna slagordet "Det privata är politiskt" appliceras också här? Är inlägg om tandborstning & croissanter & Afroman egentligen patroner i en större struktur? Beror det på kvaliteten? Eller kvantiteten? Eller läsarskaran?
Frida Metso är politisk. & självklart även Blondinbella, om än en opportunistisk sådan. Men opportunister är så många. Ett politiskt inflytande kan de ha ändå. Kanske än mer om de skriver om sina extravaganta vardagsutsvävningar än jättetråkiga inlägg om att de stod utanför egyptiska ambassaden en torsdag & frös.
Bosse påminner om att det mest kan handla om att vandra längs havet. Mest om sånt & mindre om Obama-vinsten eller de privata hjärtesorgerna.
Här (denna varken tid- eller rumskomprimerande plats) trängs sannerligen inte spekulationer om presidentval, börsfunderingar eller de så vanliga utläggen om det patriakala-ekonomiska förtrycket. Men mer om det allra mest egocentrerade. Med den allra minsta läsarskaran. & ansvarstagandet. Hoppas att det skrivna ordet knapprar åt Bosses eller jozephzohns håll tids nog. 


Karius & Baktus - ett genocide

       

Har man tappat greppet helt, så borde i alla fall den enkla dygden Tandborstning vara ett grundelement att rutinisera sina övriga vardagliga förhavanden kring.
 Så enkelt & handgripligt. Jävlar. Det är njutningsfullt också! Hedonistisk borsta bissingarna!

Croissant.



Jag älskar croissanter.

   

                          Det gör han med.                      Detta är en "Croissomat" - en croissant maskin.



Du,

       


                                               Levande. 
        


                            

Pirren & lådorna

Tisdagar är sopdagar.
Överallt pilar människor med okända titlar & mål härs & tvärs med kartonger & sopsäckar.
Med boxar i famnen. En strid stöm av herrar i vaktmästarrockar kör små lådor på blå pirrar.
Någon stampar förnöjt sönder en förbrukad chipskartong.
I sista stund springer en kvinna, överlastad med skräp, till avlastningsplatsen innan den åldrige sopgubben kommer med sin lika åldriga lastbil.
Avlastningsplatsen. Samlingsplatsen på tisdagar.

& på tisdagar är Steve här...

Åh. Gud!

Åh Gud. Åh Gud! Åh Gud! Åh Gud! !!!

 

Relation Ship

Seglar iväg på två stormiga hav...
I det ena finns en kokosnötsö med neonskylten COLT 45 & 2 ZIG ZAG'S!
På det andra flyter en luftmadrass med reklamtexten BABY-BABY!

Ena nattens drömmar cirklar kring stora härligt utspända magar & bärselar. Snuskar Familjen.
Andra är nätter våta av svett & rörelse. Av sex & resor.

En jävla navigering mellan minor & skär & sjunkbomber & drunkning & uttorkning.
Aj! Aj! Kapten!

Provocateur

Rätt är provocerande smalt. Det spöregnar ute, jag har spillt en kopp kokhett kaffe över armen, rosslar gruvligt & befinner mig i ett flow. Ett stressat flow för att ta igen de två senaste veckornas latsida. & smalt är provocerande.
Det har blivit en ny favorit att på de sju kvadraten sitta & drömma bort till annat boende. Genom sidor refererande till mäklare, tapetserare, hemma hosare, Tradera. När jag försöker sluta ögonlocken för nattens sömn & det istället för purpur röd svart vila kommer sånna där hypnosskivor i snurrande svartvitt, då drömmer jag om mitt Hem. Om den lilla turkosa sekretären & farfars gamla koppar & affischen från Gbg. Vart det ska stå & sitta uppe. Om en ruggig ryamatta som dammar & fäller ludd men som är varm att ligga på.
I detta pornografiska boendeflöde har jag observerat en trend. På de Stockholmsbaserade websiterna & nyhetssidornas inredningsreportage är rätt provocerande smalt. & ovarligt. & vitt & samtidigt färgglatt.
Joseph Frank, Stig Lindberg, Virrvarr, pedagogiskt. Plast men lagom. Färg men lagom. Snittblommor. Kuddar. Barnteckningar men inga nappflaskor. Reklammuggar från Statoil vid Telefonplan men inte OK i Aspudden. Väggapplikationer med klister. Identitet. Tapet men bara 1/4vägg. Rött är alltid rätt. Så som SvartVitt. Liten hund. Citrusfrukter. Tegelnaket. Hemmaspa. Tiptopkök men ingen disk. Tända levandeljus på dagtid. Retro. Retrorätt. Öppen spis. Rustikt. Naturligt eller Kitch. Stadsmotiv i gråskala. Ikea, men "från 70-talet". Barnvänligt men barnosynligt. Färska kryddor. Svensk/dansk desig. Teak. Nordiskt ljus. Loppisfynd. Indienfynd. Marockofynd. Toscanafynd. Österlenfynd. Etniskt. Arvegods från farmors barndomshem på Surbrunnsgatan. Ombygt spökhus i vertikala & horisontella riktningar. Platt-teve eller Ingen-teve. Terrass & Sigge Bernadotte. Sigtuna & Grythyttan & Emmaboda. Ljusslinga.
Jaha. Nähä. Inom ett år sitter jag i Joseph Frank-fotöljen i Hornstull & visar upp loppisfyndade gipsschäfrar, Kinafynd & arvkaffekoppar & bjuder på saft ur pressglas. Eller bohemchickkvarten i Hackney där multikulti samsas med ungtkreativt.
Fytusan, nu måste jag städa handfatet & käka tvåveckorgamla croissanter till middag. Fytusan.

Cheers, good night U5!

Den 18 december kommer jag hem. Den 2 januari bär det av. Igen.
Jag har burit av i en ilande fart länge nu. Kanske så länge att jag glömmer orden & språket. Nu bär det alltså av igen. & när Någon jag bryr mig om ifrågasatte det. Ilandet. Så tog jag mest fasta på risken att inte fastna. Att inte fastna hos Någon. För hos Någon kan jag inte fastna.
Inuti, där man bär sina önskningar & sin värme, där finns det fortfarande så mycket som vill. Som vill ALLT. Men som inte kan slå sig ner. & även om jag kan fånga & låter det fastna, så fastnar det inte vid mig. För valen? För annat? Vem vet.
Det är en rädsla för att bli en farmor som aldrig blir nöjd & som alltid vill ha det Andra. För att bli en far som har den största värme men inte ger den till sig själv. För att bli outhärdlig. Vilja för mycket. Rycka för mycket i lemmarna.

Groggar gin&tonic med Ompeprazole & riktar tillfälligt energin åt unga, vitala pojkvaskar som har tillräckligt lite erfarenhet för att inte tacka nej, men också för att låta sig imponeras. Columbus errövrade en kontinent. Inte ska jag väl vara en sämre errövrare av denna fysik? & samtidigt med samma salta inställning kan skolka flera dagar i rad för att tänka på Kärleken. & Fortsättningen.

Men när dagarna fylls med smuts. Med Kina take away, ensamma cigaretter, tjocka böcker, plaskande fantasier, med ord & med tal. Då så längtar jag som allra mest efter Något som står brevid. & väntar? Hoppas att det väntar. Så innerligt hoppas jag att det står på tröskeln. & när jag kan kliva in utifrån, över tröskeln, ska det ta emot mig med samma värme som jag har burit med mig under tiden. När jag stiger in ska det inte rycka spastiskt i musklerna mer. Ska det fortfarande koka, men den sötsurasåsen ska vara mer söt än sur. Det ska vara Dubble Team & ibland ösregn men mest Regndans. & låta våga andas regelbundet & stanna där.
I klartext:
Jag saknar ett hem. Mitt hem. En plats & ett HQ att utgå ifrån & komma hem till. Att tänja ut gummisnodden från, med vetskapen om att när man kutat för långt studsar man tillbaka. Har något att fästa sig emot.
Jag saknar en vän. En typ av vän som vill hålla en i handen & följa med. & som vill vara på egen hand. Som inte accepterar allt. Men inte bryr sig om oborstade tänder eller blodpudding i fickorna. En vän att älska med. Någon att fästa sig emot.

Jag tar alla chanser & erbjudanden till att slippa stå still. För att slippa att vara bunden vid spiltan. Samtidigt som jag önskar & hoppas att när det har rusat över kommer ovanstående önskelista att slå in. Det är kanske självklart att man inte kan fästa sig vid något som hela tiden rör sig. & som skickar ut elektriska stötar av skrivna & talade ord. Som önskar för stort?


flytande



Fem färger på vertikallängden. En färg för varje rum. En färg för varje aktivitet. Ett rum för varje praktik.
& lite blå skyddande presenning. Blött ösregn i blöta Isis. & så kanalbåten då. Som håller sig flytande. Torr. & skyddar i sin torra mage fem skilda rum. Mot utsidans omslutande väta. 

looking good's a state of mind

No moneyman can win my love
It's sweetness that Im thinking of
We always hang in a buffalo stance
We do the dive every time we dance
I'll give you love baby not romance
I'll make a move nothing left to chance
So don't you get fresh with me

 

   


Looking good's a state of mind
...
State of mind or you'll be dead



Hej nu!

Hans Alfredsson:

"Hej nu!"

- Hej nu, Hasse!

ikon

Ikonifiering är kanske något som inte borde uppmuntras efter murens fall. Men...



Saskia Sassen!

urban age

Urban Age




"I would argue, perhaps controversially, that in China we do not need "public space" as such because Chinese people do not need a space to be designated as such to be able to do public things. In summary, contemporary Chinese urbanism is not based on the individualistic freedom of capitalism but rather on a system of effective cooperation."
- Qingyun Ma, MADA Architects



Mandolina.

Luften har blivit renare. Förhoppningsvis inte med den tillfällighet som smogen jagades iväg under OS i Peking.
 
Idag åkte jag fram & tillbaka till London. Kände på Nya Korsningen. På Goldsmiths college. Som lyckades pricka sin Amorpil rakt in i min Play Dough mjuka konstitution. Som fyller i ansökan till att bo & verka i Storstan nästa höst. Till trots. Att London inte är min stad. London som varit för ogenomtränglig för att i krock med min formbarhet låta sig påverkas. London har inte den trivsamhet jag behöver så väl. Men New Cross hade en blandning som med 1 till 10 späder ut krav på det ena & andra. Det sociala landskap som jag vill gå ut på exkursion i. Blandning. & Förändring. & har den där jävla skitigheten & vanligheten som är en hangup lika larvig som att köpa en bok på temat 'Rost'.
Vidare okeyat från institutionen. Så våren blir 'Asien'.
Varför inget lämnar några avtryck är en problematik som må vara en brottningsmatch utan paus. Men egentligen ger den sig mest till känna i:
"Have you ever been fucked by a Swedish girl?"

& sen går livet vidare lite mer avslappnat. Man finner sina vägar. & alternativa relationer.(..)

Vid St Clemens drack vi några öl.
& på taket utanför fönstret vid the Plain satt en man & drack vin, rökte & spelade mandolin.

Sen åkte jag hem. & tänker på Valen. & kvalen.
Lätt fånget. Lätt förgånget.

Contemporary love:
1) CykelSteve (1!)
2) Bartendern på the Star.
3) Baristan på Coco's.
4) Värdinnan.
5) JätteADn i London.
6) Arkitekten med vitt öga.
7) Lite i caféägaren på Harvey's.
8) Phd-Andy (!)
9) Kostymen.
10) Den asiatiska tjejen på Escape.
11) Swingit.
12) Bubblarna (minst 4 st).

RSS 2.0