recap

inkuperad på nattågets hardsleepavdelning reste jag rälsen i nära tolv timmars tid. en vecka innan Shanghai. från Peking till Suzhou. Suzhou vars aka 'Kinas Venedig' minner oss om våra koloniala errinringar. i Suzhou lever man. i Shanghai tjänar man pengar, ger upp sina drömmar för att kunna leva det livet, sa en kinesisk tjänteman i Joya Hostels kök över en vattenmelon. hans drömmar dog när verkligheten lade sig som en smoggig matta över miljonstaden. barndomsstadens poetdrömmar. hans vän skrattade. men nickade. här jobbar man. här har man en chans. livets enda chans. kanske nån gång sent på lördagseftermiddagen kan man ta tåget de trettio minuter det tar att ta sig till Kinas Venedig & strosa gatorna i den småstad i mellansvensk nivå den inte alls är. för oss. så anlände jag alltså glad i hågen efter natten med hopern fotbollsspelare i 17-årsåldern i hasorna, fotänden & under armen, till 6miljoners småstaden i kinesisk mellanklass. i kinesisk högklass. levnadsklass. med tåget kom sommarens värmebölja. värmen har följt i hasorna sedan dess. & ungefär där på stationen i Suzhou vände min tur. turen gick mot att hitta hostelet i 38gradig värme med väska & dator på släp. med tidig morgon på släp. som fyra timmar senare bytts mot lunch på släp. & fortfarande ingen utsikt efter panget. & inte en enda lyckad kommunikation. tie bussresor senare i cirklar. fem timmars rundvandring kring den till trots pyttiga stadskärnan, kom jag hem. hittade jag hem. & därefter ville jag stanna. & stanna i flera dagar. dagarna blev med möten med studenter & hårt arbetande, med kritiker, med poeter & med staden.

           

den urbana hajken vilken ovan bilder bevisar tryckte inte ned mig i kanalernas svarta, förorenade vatten, utan gav liv. jag stannade i fem dagar. i träden på gatan utanför hängde fåglar i bur. ur ventiler kom den ljuvaste musik. i de kända trädgårdarna intogs frukosten. på bokhandeln & det privata biblioteket med engelsk litteratur, var man kunde få koppen kaffe under tretti, i hostelets mjuka utomhussoffor & med nya kinesiska vänner på stadens restauranger. detta var platsen jag anlände till. det var med något tunga steg kosan vände söderut.



& titta! det var ju detta bortahem återigen. till härborta körde taxin. till treveckorshemmet Karolina min stockholmska rumskompis & jag delar. där de sociala blytackorna jag bär kommer på prov.
& titta! här var det precis annorlunda. men precis lika. i den ständiga vandringen gatan fram. ibland jämsides. ibland solokvist. makligt som stretande som fågelfritt som brytande. ständigt observerade, så som våra professorer noga framhåller. & ständigt observerande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0