sjörövar Huangpu digital

         

i Hongkou borough glider representanter från hemlandet runt i Kawasaki-låtsaspjucks på Pedestrian Street & köper piratade goods för en halv shanghainesisk månatlig arbetarlön. med en fyrakronors Baisha-cigg mellan läpparna & en niekronors Tsingtaoöl i labben. med stålarsarna i tryggt förvar i sköna Anna Sui-kopian. klagar lite blaserat på det hutlösa kaffepriset i Guanghua Towers slottslika café på våning 15. tornen, vilka är Kinas högsta universitetsbyggnader. kaffet, mestadels hot eller cold dubbel Americano, för det osannolika priset 12 pix. det är vi. vi & de internationella gästprofessorerna som uppehåller oss på de höjderna. ibland kliver vi ner från himlen ner i kantinen, laddar på kortet & får vår plåtbricka fylld med käk för 4.60-5.20 yuan. mest om inte hotellfrukostens 15kronerslass mättat tillbörligt. men oftast gör den det. dumplings fyllda med köttbullar eller spenat&tofu, majskolvar, rostade jordnötter, wookade grönsaker & kyckling, toasts, vattenmelon, sojagröt, friterade honungsfyllda degkakor & transparant kaffe. mättar tillbörligt. är det lyx sticker vi tidigt, packar ner tandborsten i väskan & beger oss till franska bageriet, tar en mangosmoothie & croissant.

95 skivor fyllda av Wong Kar-Wai, Ang Lee, Frederico Fellini, Sopranos & Entourage har knökats ner i den enda solidariskt inhandlade varan inom ramen för transitperioden (en tygpåse till förmån till jordbävningsarbetet i Sishuanprovinsen). tillsammans med ett rosa hopprep, en termos till morgonföreläsningens frystorkade kaffe, en svett-tvättlapp för hottaste dagarna & en hel drös korsstygns -gördetsjälvs.
ber man, (& uttalar rätt) tar taxichaffisen en till gatan där du med glädje ger din själ till handlarna; Cheap Road (Cheapolu). till varuhuset med de fyra våningarna prylprylpryl med förhandlingsbart värde. det är självklarhet. det är inte lur. livet är en förhandling om det rätta priset. är du nöjd har du med största sanning blivit rövknullad. ändå.
stadssjälen är trögflytande av kapital. av utbyte. av tillväxt som både är spatial & monetär. all outcome är penetrerad av dessa två variabler.
MOCA & de hundratals konstnärer som ställer ut på 50 Moganshan Roads gallerier, visualiserar till den bisarraste grad hur det snurrar. Kinas contemporary art är stringent. den grafiska designen är plagiat. rakt av. följer sin produkt. men konsten har en själ & en tydlig hemhörighet. ett arv, vilken okännare som helst upptäcker i de post-Maoinspirerade alstren. allt ifrån vidareutvecklingen på det traditionella rispapper & kalligrafimåleriets landskapsmålningar, de socialrealistiska figurativa jättedukarna till de popartiga ikonbilderna & sockrade barnsliga motiven. vilka visar expansionen: stadsbyggnaden på tvärsen & korsen; konsekvenserna: flickhororna, de ickehemhörande, de som är täckta i sot, landskapet; stålarna: reformen möter ideologin möter pengarna, opening up & tighten; omvärlden: vad man har, vad man kan få, vad man gör; arvet: konfucianismen, taoismen, kommunismen, vetenskapen.

& det möter även mig. fastnar i smutshinnan & i det solkiga blonda håret. men mest rakt längst in.
i helgen var dagarna för mig själv. själv i staden. på nätterna tillsammans. men de ljusa timmarna var jag tvungen att vara en ö på drift. på gatorna & restaurangerna, på gallerierna & museerna, parkerna. kanske mest i taxibilarna, där jag på knackig kinesiska konverserade substantiv & på klingande & hjärtlig svenska inte gjorde mig det minstaste förstådd. från de trånga fyrfiliga masterplanerade stadsvägarna utan säkerhetsbälte följde horisonten av grå djungel som fortsatte ut i fjärrans okända marker. i det obeskrivligt kompakta samilisurum man passerar till destinationen. där dimensionerna är som platåer i Marianergraven. kapsylöppnaren World Financial Centers endimensionella bild möter lotusförsäljarnas lika platta, men vilka tillsammans bildar < 20miljonersdimensionen.
jag vet inte om jag älskar eller som vår walesiska vän beskriver, klastrofobisk.
ibland blir det stort. så oerhört vackert & växande & varmt, att jag gråter av övervälvning. i hetsen av allt man vill uppleva, försöker jag göra mig blank & tillgänglig. intrycken är leverfläckar som trängt in utan regelbundna mönster. men som sitter där de sitter innan de flyter ihop med solbrännan.
jag har blivit kysst av den. med ambivalens.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0