hey, my name is Luca

        
                                          

lördagen var en lång resthosta, där kvällens harkling kompenserade det sega slem de fyra timmarna i kollektivtrafiken under dagen utgjorde. börjar man rossla är det bara att hänga i tills bröstet åter lättar. vi knappt åtti deltagare har alla haft varsin solidarisk släng av sängliggande i feber eller tjudring vid porslinsstolen. jag är lucky8. förtär dödsföraktande allehanda gross. gnider trött i ögonen. dricker disträ vatten direkt ur kranen. plockar nonchalant upp ett osköljt äpple ur påsen. trots att jag utgör det absoluta lingvistiska bottenskrapet & är den ende som konsekvent inte förstått uttalet på den mest grundläggande hälsningsfras & därmed genomgående pratar svenska & kroppsspråket, har ändock kommit tillrätta fler gånger än de annars genomsnittliga tie felkörningarna med taxin. igår i charadisk konversation med chauffören om polisernas alkoblåsningar vid vägrenerna. idag mindre konversibel tillsammans med de ständiga två vapendragarna från en pyttig, men luxös, champagnebar efter sessionen på en fantastisk nepalesisk restaurang inbäddad i kuddar. ja, det har handlat om gourmandisk aktivitet. detta nöje, tillsammans med den flytande motsvarigheten, har tillsammans med stadsupptäckande & självfallet en ständigt sinnesvidgande skolgång, vart hittillsa huvudämnen. Lesson A. aldrig har en grupp nordiker avnjutit så mycket råvaror från knippet diktatoriska stater.

romans är en annan av huvudrubrikerna. som vanligt betackar jag mig för delaktighet i dessa hjärtats aktiviteter. vilket det övriga deltagandet sannerligen inte har. men efter den nämnda lördagens nattliga utflykt, då undertecknad var den enda ensamma fjärdedel som fick ta taxin i ösregnet hem till hotellet, fick det vara P. P. P. P. så igår, hör & häpna, sippade jag coctails i skenet av lyktor & kandelabrar i sällskap av mannen från Milano. den mest blasérade i baren. lördagens mörkaste. vem upprördes blossande, ekvivalent av Systemet som av gin&tonic-valet. vars vistelse var kongruent med densamma aktivitetsgrad & godtycklighet som min egen. som avslutade kvällen med kindkyssar & ett återseende.
därmed bröts en cirkel då min frånvaro där, & närvaro på annat håll, bekräftades. en ansträngning, i att efter det roande drinkvalet, återupprätta den återstående kvinnligheten. en ansträngning att inte hemfalla åt det rutiniserade Koreafilmsnöjet. i att välja bort kinapyjamasbyxorna till förmån för highheelsen. & vännerna på trappan.
en ansträngning med glädje.


Kommentarer
Postat av: Fanny

Åh tänk att åka till andra sidan jorden och finna såväl romantik och italienare i en luxuös champagnebar! Det är så man blir kinesgul av avund! Herrejävlar, kom hem och berätta så man förstår. Skynda dig nu, jag saknar dig you sexy thing.

2008-07-22 @ 21:12:16
Postat av: Ida

Det finns ingen som du Irme! Det känns som att vi alla andra går och är svartvita med gråtoner och du är så färgsprakande som den gladaste film från sextiotalet utan ens en nylonstrumpa över bildskärmen. Jag vill veta mer men ändå inte för intrycken verkar vara så många så att man blir knasig om man får höra för mycket på en gång.



Tusen kramar DU!

2008-07-28 @ 14:53:02
Postat av: Karolina - irmelins jobbiga rumskamrat i Kina

Älskade Irmelin, saknar dig redan ofantligt mycket!!! Hur ska jag kunna klara mig utan dig?!? Hoppas dina sista timmarna i Kina var underbara. Själv satt jag sista kvällen på Jazz & Blues bar och drack whisky och önskade att du var där så att vi kunde skaka loss våra små stjärtar på dansgolvet.

2008-07-31 @ 12:59:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0